Kurs i källkritik

Äntligen tog jag mig tid, samt hade orken, att göra .SEs kurs i källkritik. Att vara källkritisk, att förstå att man behöver vara det i alla slags sammanhang är av otrolig vikt. Man behöver uppdatera sig och fortsätta att öva sig så att man håller dessa kunskaper vid liv. Så efter en sommar av ledighet ansåg jag att det var dags.

Utvilad satte jag mig vid datorn och genomförde kursen (lite snabbt, jag erkänner). En bra kurs, både för den som inte tidigare jobbat med källkritik och för den som vill fräscha upp sina kunskaper och bygga på dem.

Men jag fick i alla fall godkänt (93%) och behövde inte göra om något av proven,

trots att jag var lite distraherad. 

Flipped Classroom - det omvända arbetssättet av Daniel Barker

En liten bokrecension.

Daniel Barker är gymnasielärare i matematik och fysik på Norra Real i Stockholm. 

Första meningen i förordet redogör vad boken handlar om: 

”Den här boken handlar inte om digitala verktyg eller webben i undervisningen, den handlar om elevers lärande och lärarens roll.” 

Daniel Barkers drivkraft är att undersöka hur tekniken kan hjälpa till i det livslånga lärandet. Hur elevernas kunskaper kan bli till verktyg för att förstå världen utanför skolan. Och han säger redan i förordet att Flipped Classroom inte är en mirakelmetod, en enkel lösning som kommer att förändra allt.

Den här boken blev en ögonöppnare för mig. Flipped Classroom, eller det flippade klassrummet som det ofta benämns på svenska, är inget nytt begrepp för mig. Men Daniels tankar bakom användandet av Flipped Classroom gjorde att jag fick fullt av aha-upplevelser. Jag är ju själv inte lärare så min erfarenhet av undervisning är som elev (förutom de föreläsningar jag själv håller i som skolbibliotekarie, men de räknas inte riktigt).

Att få läsa den teoretiska grunden och de beprövade erfarenheterna som resulterade i användandet av Flipped Classroom ger en stabil grund till Daniels användandet av metoden. Varför han började fundera på inlärningssituationen, vad han såg för resultat och hur det kom sig att det blev så. Dessa frågor tror jag många, förhoppningsvis alla, lärare funderar på. Sedan att fortsätta att söka efter en förändring, ett ändrat arbetssätt och hur det ska se ut. Det är modigt. Och tidskrävande. För som han skriver:

”Den första filmen som var tänkt att användas på detta sätt tog nästan fyra timmar att göra - och blev fem minuter lång!” (s. 34) 

Det här är ingen instruktionsbok som man bara följer. Den här boken berättar om Daniels funderingar kring elevers lärande och hans roll som lärare. Var de lektioner där han gick från klassrummet fylld av eufori de bästa lektionerna för eleverna? Vad lär sig eleverna egentligen och vem lär sig mest på lektionerna, han eller eleverna? Läsaren får själv ta till sig det som är relevant för hen. Vad är den sugen att prova på?

Daniel tar upp hur han tänker i sitt användande av Flipped Classroom, men även vad eleverna tycker och tänker. Når man alla elever? Nej, självklart inte. Blir det en ökad individualisering eller inte? Även om man inte vill prova på Flipped Classroom så är hans frågor relevanta, de är relevanta för all undervisning, hur den än ser ut. 

Han lugnar även de som har farhågor om att man genom Flipped Classroom kan rationalisera bort läraren eller öka klassens storlek med att säga att då har man helt missat poängen och vinsterna med metoden.

Den stora frågan är kanske om eleverna verkligen lär sig mer via Flipped Classroom. Daniel skriver att det ännu inte finns någon forskning angående detta, men han svarar själv att det i så fall snarare beror på vad man gör av lektionerna än filmerna i sig. Lärarens roll och funktion minskar inte i och med denna metod, kanske det snarare är så att den ökar.

Jag hoppas att många lärare tar och läser denna lilla, men ack så goda, bok. Den gav mig fullt av idéer och tankeställare och en ökad förståelse för Flipped Classroom.

Men jag hoppas även att rektorer läser denna bok och får en förståelse för vad Flipped Classroom innebär och vilka vinster som kan göras med rätt förutsättningar. För att ändar på arbetssätt tar tid och kräver mer tid i anspråk. 

Webben i undervisningen av Patricia Diaz

Webben i undervisningen: Digitala verktyg och sociala medier för lärande. 1:a upplagan.

Äntligen fick jag tillfälle att läsa denna bok. Jag har sett till att få den utlånad sedan jag köpte in den, men under sommarlovet var den min!

Det här är en bok med stor ambitionsnivå. En bok som försöker att fånga in historien och framtiden i ett. Och den lyckas bra! Boken är uppdelad i två delar: först en historik hur det sett ut fram till nu med satsningar och vilka verktyg som använts under åren, den andra delen är för att realisera en förändring i dagens arbetet. I boken finns konkreta tips på hur webbresurser, digitala verktyg kan användas i undervisningen. Resurser som Diaz själv har provat på där hon rekommenderar tillvägagångssätt och poängtera vad som är bra att tänka på så man inte gör samma miss som hon gjort. 

Boken kan användas av de som redan börjat använda digitala verktyg, här får man fler tips som man kan prova på. Den fungerar även bra för de som hittills kanske endast funderat på att börja. Här finns massor av tips. Kanske blir den läsaren lite skrämd av allt som finns därute, men jag hoppas att när det lagt sig så kan pedagoger gå vidare med en grej som verkar kul och sedan fortsätta, ett steg i taget. För att komma igång så behöver man hjälp. Hur ska man annars hitta användbara verktyg ute på nätet och få veta hur de fungerar och hur man kan använda dem. Man kan sträckläsa boken. eller bläddra fram det man för tillfället är intresserad av att lära sig mer av. 

Bokens målgrupp är framför allt samtliga pedagoger på skolor, men kanske i första hand för de till lite äldre elever. Men det finns även lite tips för yngre åldrar med. Syftet med boken är att presentera varför pedagoger bör och hur de rent konkret kan integrera digitala medier i undervisningen. Det är något som jag tror det finns ett stort behov utav. 

En sak som stör lite i läsningen är att det finns en del missar i korrekturläsningen. I något fall gäller detta även i webbaddresserna, men med en enkel sökning i en valfri sökmotor hittar man rätt. Sedan går utvecklingen på nätet väldigt snabbt, det byts namn, verktyg plockas bort (Google Reader). Så en del saker i boken är redan daterade. 

Men en verkligt positiv sak är att hon hon har frågat sina elever när det är något hon funderat på och delger i boken deras svar/åsikter. Det är ju eleverna som är det centrala i det pedagogiska arbetet. 

Det här är inte det första boken jag läser om digitala verktyg. Jag har försökt att utbilda mig i ämnet, så jag har inte en nybörjares ögon. Men, jag tror att den här boken kan fungera bra för den helt nya och den som har lite koll men som vill bli mer inspirerad. Det är en bra första bok. En bok som borde finnas på alla skolbibliotek. Och visst har alla skolor ett sådant?

Sociala medier i skolan

Valsar runt på bloggar jag hittar som tweets. (Twitter är verkligen ett suveränt verktyg för att hålla sig uppdaterad på vad som sker ute i cyberrymden. Jag är helt omvänd, undrar om jag t o m blivit frälst? #twitterfrälst)

Där upptäckte jag Elias Giertz blogg som den här gången pratar lite om sociala medier i skolan, varför det är viktigt att personal på skolan har koll på de olika medierna. Elias blogginlägg