En liten bokrecension.
Daniel Barker är gymnasielärare i matematik och fysik på Norra Real i Stockholm.
Första meningen i förordet redogör vad boken handlar om:
”Den här boken handlar inte om digitala verktyg eller webben i undervisningen, den handlar om elevers lärande och lärarens roll.”
Daniel Barkers drivkraft är att undersöka hur tekniken kan hjälpa till i det livslånga lärandet. Hur elevernas kunskaper kan bli till verktyg för att förstå världen utanför skolan. Och han säger redan i förordet att Flipped Classroom inte är en mirakelmetod, en enkel lösning som kommer att förändra allt.
Den här boken blev en ögonöppnare för mig. Flipped Classroom, eller det flippade klassrummet som det ofta benämns på svenska, är inget nytt begrepp för mig. Men Daniels tankar bakom användandet av Flipped Classroom gjorde att jag fick fullt av aha-upplevelser. Jag är ju själv inte lärare så min erfarenhet av undervisning är som elev (förutom de föreläsningar jag själv håller i som skolbibliotekarie, men de räknas inte riktigt).
Att få läsa den teoretiska grunden och de beprövade erfarenheterna som resulterade i användandet av Flipped Classroom ger en stabil grund till Daniels användandet av metoden. Varför han började fundera på inlärningssituationen, vad han såg för resultat och hur det kom sig att det blev så. Dessa frågor tror jag många, förhoppningsvis alla, lärare funderar på. Sedan att fortsätta att söka efter en förändring, ett ändrat arbetssätt och hur det ska se ut. Det är modigt. Och tidskrävande. För som han skriver:
”Den första filmen som var tänkt att användas på detta sätt tog nästan fyra timmar att göra - och blev fem minuter lång!” (s. 34)
Det här är ingen instruktionsbok som man bara följer. Den här boken berättar om Daniels funderingar kring elevers lärande och hans roll som lärare. Var de lektioner där han gick från klassrummet fylld av eufori de bästa lektionerna för eleverna? Vad lär sig eleverna egentligen och vem lär sig mest på lektionerna, han eller eleverna? Läsaren får själv ta till sig det som är relevant för hen. Vad är den sugen att prova på?
Daniel tar upp hur han tänker i sitt användande av Flipped Classroom, men även vad eleverna tycker och tänker. Når man alla elever? Nej, självklart inte. Blir det en ökad individualisering eller inte? Även om man inte vill prova på Flipped Classroom så är hans frågor relevanta, de är relevanta för all undervisning, hur den än ser ut.
Han lugnar även de som har farhågor om att man genom Flipped Classroom kan rationalisera bort läraren eller öka klassens storlek med att säga att då har man helt missat poängen och vinsterna med metoden.
Den stora frågan är kanske om eleverna verkligen lär sig mer via Flipped Classroom. Daniel skriver att det ännu inte finns någon forskning angående detta, men han svarar själv att det i så fall snarare beror på vad man gör av lektionerna än filmerna i sig. Lärarens roll och funktion minskar inte i och med denna metod, kanske det snarare är så att den ökar.
Jag hoppas att många lärare tar och läser denna lilla, men ack så goda, bok. Den gav mig fullt av idéer och tankeställare och en ökad förståelse för Flipped Classroom.
Men jag hoppas även att rektorer läser denna bok och får en förståelse för vad Flipped Classroom innebär och vilka vinster som kan göras med rätt förutsättningar. För att ändar på arbetssätt tar tid och kräver mer tid i anspråk.
