Att öva källkritik

Behöver en övning i källkritik innehålla sidor som är fel? Och finns det någon sida som är fel?

En lärare frågade mig om jag kunde ordna en övning i källkritik till hens elever. Självklart kunde jag det.
Jag tog tips från skolbibliotekslistans mail om djurförsök och ordnade ett dokument med länkar till olika sidor på nätet som jag sedan mailade till läraren för att se om det dög.
Jag meddelade att ingen sida i övningen var fel, alla är bra att använda, men vilken är beroende på vilket syfte man har. Det gjorde läraren lite tveksam. Det kanske var för svårt för eleverna. Så jag letade reda på en länk som tydligt kan kritiseras. En blogg utan kontaktuppgifter, ingen presentation av den som skriver på den och mycket personliga åsikter utan angivna källor. Läraren blev då mer nöjd.

Men behöver en övning i källkritik innehålla tydliga "fel"?
Visst kan det vara en poäng med det. Att visa att allt på nätet inte är sant. Nästa steg är, enligt mig, att lära eleven hitta en "korrekt" källa som hjälper till att svara på syftet/frågeställningen. Det finns fullt av bra information på nätet, men allt passar inte alltid. Det måste eleven också lära sig.

I det här fallet var det nog så att läraren ville ha det första steget med rätt och fel, medan jag genast hoppade till nästa steg, se om källorna verkar bra och fundera över användningen av källorna. I övningen tror jag de två stegen slogs ihop. I morgon får jag se om det var en bra idé eller om jag ska formulera om övningen.

En sak som vi är överens om helt och hållet är att bibliotekarien måste in i den pedagogiska undervisningen och komplettera elevernas utbildning med kunskaper som lärarna saknar (eller har mindre utav).

Fortbildning, ett måste och väldigt roligt!

Jag kommer aldrig att bli färdig. Varken som människa eller som anställd. Tack och lov. Förbättringsmöjligheterna tar inte slut. Det livslånga lärandet pågår ständigt.

I mitt arbete som gymnasiebibliotekarie inser jag att jag ständigt måste fortbilda mig. Jag måste fort bilda mig. Jag behöver kunskapen nu! Utvecklingen går snabbt framåt, och stannar jag upp för  länge så springer världen utanför förbi. Visst kan det kännas stressande om jag tänker på det i dessa termer. Och visst gör jag det, ibland.

Men oftast så är jag positivt inställd till hur det ser ut. Jag tycker inte om att stå still, bli bekväm. I korta stunder, ja visst, men inte för länge. Bara lagom så jag hinner komma på var jag ska ta vägen här näst. Vad behöver jag förbättra min kompetens?

Nu är antagningen för högskolor och universitet öppen igen, fram till och med 15 oktober. Där kan man hitta distanskurser som gör det möjligt för arbetande människor att fortsätta sitt lärande. Jag gjorde en snabb sökning med ordet "Bibliotek" valde Kurser och Visa bara distansutbildningar och hittade genast flera kurser jag ville gå. Följ länken här om du vill se sökningen

Gjorde även en sökning med ordet "Informationsvetenskap" och då blev träffarna dessa.

Vad jag ska välja har jag inte riktigt bestämt ännu. Men det kliar i fingrarna, jag vill lära mig mer! Tack och lov har jag tid att göra detta. Och ork. För trots att det kan vara väldigt mycket på jobbet, kan jag oftast lämna det när jag går hem. Önskar fler hade möjlighet att känna att de orkade att fortsätta att lära sig. Jag behöver detta för att fortsätta att må bra.

Att använda Glogster i undervisningen

Blev mycket inspirerad när jag lyssnade till Monica Nilssons Glogga på 5 min.

Länk till hemsidan: http://tuben.edu.stockholm.se/play.php?vid=362

Digital kompetens, källkritik och ett livslångt lärande

Varför ska man fortsätta att utbilda sig. Varför är det viktigt med digital kompetens? Varför behöver dagens ungdomar mer utbildning i källkritik än gårdagens?

En kort sammanfattning erbjuds i denna film:
(Försökte bädda in men koden var skadad.)

Intervju med Alastair Creelman

Bibliotek, digitala resurser och OER

När jag köper in böcker till biblioteket nu för tiden så medföljer i vissa böcker digitala resurser/webbresurser. För att komma åt dessa måste låntagaren registrera sig och ange koden som står i boken. I vissa fall så ska den förste låntagaren skriva in uppgifterna så nästa låntagare kan komma åt de digitala resurserna. Jag tycker inte att det är rimligt att detta ansvar lämnas över på låntagaren. Inte heller att endast ett fåtal kan logga in och få ta del av extra materialet. 

I en bok som jag köpt in kan tre separata låntagare använda koden som följer med boken. Jag är den fjärde som lånar boken. Efter 28x3 dagar är extra materialet förbrukat. Det måste förlagen bli mycket bättre på, för jag gissar att utvecklingen är sådan att allt fler böcker kommer med separata webbresurser. 

Kanske kan man här samarbeta med lärplattformerna så att skolbibliotek kan erbjuda sina låntagare tillgång till webbresurserna. Se till att erbjuda en länk som fungerar inifrån lärplattformen? För folkbiblioteken då? Där borde man kunna använda inloggning med lånekort och pinkod på något sätt på hemsidan. Troligtvis finns det enkla lösningar. Men det måste komma bättre lösningar än vad som erbjuds nu.

En annan sak som borde diskuteras är hur fria digitala böcker ska hanteras, eller inte. Jag tycker att det vore bra om biblioteken, både skolbibliotek och folkbibliotek kan samordna dem på något sätt och göra det enkelt för människor att komma åt även dem. Fria böcker lånas inte, men bibliotek är bra på att organisera och systematisera information. Är det dags att se till att detta även inbegriper de fria böckerna. Det kanske görs redan. Jag kan helt enkelt ha missat det. 

Föregångarna här borde vara högskolebiblioteken. Medan jag har funderat på denna text har ett webbinarium om just detta annonserats. Det är måndagen den 26 augusti 2013.  Läs mer här.

Lärplattformarnas utmaning

Skolor (kommuner) väljer att skaffa sig olika lärplattformar för att göra det så enkelt och smidigt som möjligt för personal och elever. De betalar en hel del för detta. Men om de ska fylla en bra funktion så måste de utvecklas ännu mer. Idag finns konkurrens av fria alternativ. 

Som skolbibliotekarie ser jag skulle jag t ex behöva en virtuell bokhylla för de fria böcker som finns tillgänglig där ute. Visst finns det säkert fria alternativ som man kan länka till eller informera om. Men nu är det ju tänkt så (hoppas jag) att lärplattformar ska fånga in så mycket som möjligt. Men funktioner för skolbiblioteket verkar inte ha varit på agendan. 
     
I och med den digitala utvecklingen och skolinspektionens krav på skolbibliotek och skolbibliotekens önskan att hänga med i utvecklingen så borde det faktiskt komma upp på agendan. Idag kräver skolinspektionen en fysisk samling med böcker, vilket i dagens samhälle är rimligt. Idag fyller den fysiska boken en funktion. Men det gör även den digitala boken. Hur det kommer att bli i framtiden kan vi endast spekulera i, men ett troligt scenario är att den digitala boken kommer att ta över mer och mer (även om det för mig känns ledsamt). 
     
Det är vore inte helt fel att idag kunna börja samla digitala böcker i någon form av bokhylla så att elever och lärare enkelt kan komma åt dem. Och då gärna något som ser snyggt och lockande ut. Inte bara en länkadress eller titeln som är hyperlänkad till den digitala boken. 

Webben i undervisningen av Patricia Diaz

Webben i undervisningen: Digitala verktyg och sociala medier för lärande. 1:a upplagan.

Äntligen fick jag tillfälle att läsa denna bok. Jag har sett till att få den utlånad sedan jag köpte in den, men under sommarlovet var den min!

Det här är en bok med stor ambitionsnivå. En bok som försöker att fånga in historien och framtiden i ett. Och den lyckas bra! Boken är uppdelad i två delar: först en historik hur det sett ut fram till nu med satsningar och vilka verktyg som använts under åren, den andra delen är för att realisera en förändring i dagens arbetet. I boken finns konkreta tips på hur webbresurser, digitala verktyg kan användas i undervisningen. Resurser som Diaz själv har provat på där hon rekommenderar tillvägagångssätt och poängtera vad som är bra att tänka på så man inte gör samma miss som hon gjort. 

Boken kan användas av de som redan börjat använda digitala verktyg, här får man fler tips som man kan prova på. Den fungerar även bra för de som hittills kanske endast funderat på att börja. Här finns massor av tips. Kanske blir den läsaren lite skrämd av allt som finns därute, men jag hoppas att när det lagt sig så kan pedagoger gå vidare med en grej som verkar kul och sedan fortsätta, ett steg i taget. För att komma igång så behöver man hjälp. Hur ska man annars hitta användbara verktyg ute på nätet och få veta hur de fungerar och hur man kan använda dem. Man kan sträckläsa boken. eller bläddra fram det man för tillfället är intresserad av att lära sig mer av. 

Bokens målgrupp är framför allt samtliga pedagoger på skolor, men kanske i första hand för de till lite äldre elever. Men det finns även lite tips för yngre åldrar med. Syftet med boken är att presentera varför pedagoger bör och hur de rent konkret kan integrera digitala medier i undervisningen. Det är något som jag tror det finns ett stort behov utav. 

En sak som stör lite i läsningen är att det finns en del missar i korrekturläsningen. I något fall gäller detta även i webbaddresserna, men med en enkel sökning i en valfri sökmotor hittar man rätt. Sedan går utvecklingen på nätet väldigt snabbt, det byts namn, verktyg plockas bort (Google Reader). Så en del saker i boken är redan daterade. 

Men en verkligt positiv sak är att hon hon har frågat sina elever när det är något hon funderat på och delger i boken deras svar/åsikter. Det är ju eleverna som är det centrala i det pedagogiska arbetet. 

Det här är inte det första boken jag läser om digitala verktyg. Jag har försökt att utbilda mig i ämnet, så jag har inte en nybörjares ögon. Men, jag tror att den här boken kan fungera bra för den helt nya och den som har lite koll men som vill bli mer inspirerad. Det är en bra första bok. En bok som borde finnas på alla skolbibliotek. Och visst har alla skolor ett sådant?