torsdag 24 april 2014

Man tar det steg för steg.

Jag vill mycket i mitt arbete. Jag vill känna att när treorna tar studenten så har de koll på hur de gör bra informationssökningar, hur de tänker källkritiskt inte bara när de gör skolarbeten utan även när kompisar snackar eller de läser något på sociala medier eller tidningar. Men för att detta ska bli verklighet måste ett bra samarbete med lärarna förverkligas. Vilket inte är enkelt, även fast ambitionen nu finns där hos både lärare och mig.
Hur skapar man ett samarbete när man börjar från grunden? Det gäller att få in en fot först. Ett första steg. Hur gör man detta? I mitt funderande kom jag fram till att hålla föreläsningar om informationssökning och källkritik antagligen var det enklaste steget. Det involverade inte så mycket samarbete, endast att få till en tid att komma in i klassrummet och sen köra på! 

Nu kanske ni som jag läst forskning som visar på att engångsföreläsningar inte ger någon effekt på kunskapen om informationssökning eller källkritik. Men det är ett bra första steg in i ett samarbete. Förhoppningsvis är läraren i klassrummet när du håller föreläsningen och kan då få en inblick i vad du har att erbjuda. Det kan förhoppningsvis bli en aha-upplevelse för läraren. 

Så mitt tips om du vill påbörja ett samarbete med lärarna, se till att du får komma och hålla en föreläsning i t ex informationssökning och källkritik. Sedan kan man börja på att fundera på steg två som leder i riktning mot ditt mål. För målet måste du också ha klart för dig. I mitt fall är det att utveckla ett tydligt och självklart samarbete med lärarna i informationssökning och källkritik. Ett samarbete där jag som gymnasiebibliotekarie är självklar att ha med i klassrummet när eleverna ska söka efter material på egenhand. Samt att jag är med redan i planeringen av uppgiften. Från start till mål.


Hur är det då med att det inte blir någon direkt effekt på elevernas kunskap vid en engångsinsats? Det beror på hur man ser på saken. En effekt som jag såg var att eleverna en tid efter föreläsningen kom till mig i biblioteket och ställde mer genomtänka frågor angående källkritik och informationssökning. Ögonen hade öppnats lite mer, de såg alternativ till en viss sökmotor. Det är i alla fall ett första steg mot vidare kunskap för eleverna. 

måndag 21 april 2014

Hur ska elever och lärare kunna utnyttja din kompetens om de inte vet vad du gör?

Vad vill jag som gymnasiebibliotekarie? Jag vill hjälpa till med att utbilda eleverna i källkritik och informationssökning. Det är två områden som jag brinner starkt för, där jag tror att jag kan komplettera lärarnas kunskap. (Jag vill självklart mer än så, men dessa områden är  prio ett för mig.)
Hur går det då med detta? Min ambitionsnivå hög, men att få till det rent praktiskt är inte helt enkelt. Första problemet är (förutom att tro på sig själv) att förmedla min kunskap till lärarna. Hur ska lärarna veta vad jag vill och vad jag kan om jag inte berättar det för dem. De kan inte läsa mina tankar. De är även fullt koncentrerade på sitt eget arbete så de har inte tid att fundera på mitt, vad jag kan.

Jag är nu för tiden med i ett programlag så jag valde att hålla ett ”brandtal” på ett av mötena. Det gav resultat. Jag blev snabbt inbjuden att hålla föreläsningar om källkritik och informationssökning inför att klasser skulle sätta igång med arbeten. 

Ett annat sätt var att skriva in i handlingsplanen för skolbiblioteket att jag skulle ha föreläsning för alla treor inför gymnasiearbetet. Så jag tog kontakt med varje handledare och bokade tid. Ingen sa nej utan samtliga var glada för initiativet. 


Men jag nöjde mig inte där. Efter att ha låtit lärarna vila lite, man vill ju inte bli för tjatig, så såg jag till att få lite tid på en lärar APT. Rektorn visste inte riktigt vad jag hade för plan, så det gällde att ta chansen. Gjorde en snygg keynote (gällde ju att imponera med mer än det talande ordet) och satte igång och talade om visionen för skolbiblioteket. Nu var ju alla samlade, skolledning och de flesta av lärarna! Nu kan nästan ingen på skolan hävda att de inte vet vad skolbibliotekarien vill och vad ambitionen och visionen ligger. 

onsdag 16 april 2014

Satsning på skolbibliotek, det behöver inte kosta skjortan

Kan man satsa på något utan att det kostar pengar? Ja och nej. Men finns viljan och lite befintliga resurser kan man i alla fall försöka åstadkomma något bra av situationen. 
Att fundera och skriva en handlingsplan för det enskilda skolbiblioteket inbegriper ingen extra kostnad. Det kan utföras under arbetstid (det kommer säkert även att funderas kostnadsfritt på fritiden med). Att även ta en översikt över kommunens samtliga skolbibliotek ingår i biblioteksplanen för hela kommunen. Kanske kan man samordna skrivandet av handlingsplanerna så man får en kontinuitet och en överblick på vad skolbiblioteken förväntas göra. Något att tänka på inför nästa års revidering av kommunens biblioteksplan, om det inte redan är gjort. 

Utarbeta en plan från förskola till och med gymnasiet där det står vad eleverna förväntas lära sig om bok- och bibliotekskunskap för varje läsår. Sådana planer finns redan i kommuner runt om i Sverige. Har ni inte redan gjort det ligger ni efter. I de lägre årskullarna handlar det kanske mest om att introducera barnen till biblioteket och få igång nyfikenheten kring böcker. Man kan ha bokprat i skolbiblioteket. Varje klass kan ha schemalagd tid i skolbiblioteket och då ensam få vara där. För de äldre barnen/ungdomarna blir fokus mer på informationssökning och källkritik. Lära dem hur man hittar bra källor, hur man granskar källorna så man vet att de är bra. Lär dem olika söktekniker och fler ställen där man hittar information. 

Kommunens skolbibliotekarier, samt annan personal som har del av sin tjänst i biblioteket, kan ha gemensamma möten och diskutera hur man inom kommunen får till en bra skolbiblioteksverksamhet. Ge idéer och tips till varandra för att utveckla verksamheten på den egna skolan. För ett skolbibliotek är mer än ett rum med böcker, det är en levande verksamhet. 

Vad vinner man på detta? Genom att ha en uttänkt plan att arbeta efter från förskoleålder och uppåt som gäller på samtliga skolor i kommunen kan elever i kommunen få en likvärdig utbildning i bok- och bibliotekskunskap samt väcka läslusten hos fler elever. Genom att ha en handlingsplan för skolbibliotek som en del i skolans utvecklingsarbete och arbeta målinriktat, samt ha en dokumenterad pedagogisk verksamhet och ett skolbibliotek som är tillgängligt för elever med särskilda behov kan man även nominera skolbiblioteket till Årets skolbibliotek! En utmärkelse som Nationella skolbiblioteksgruppen delat ut sedan 1994. Vinnaren uppmärksammas i olika medier runt om i landet och skolbibliotekarierna kan bli inbjudna att föreläsa och berätta om sin verksamhet på olika konferenser. 

Man kan  även, förutsatt att DIK även nästa år utnämner skolbibliotek i världsklass, nominera skolbiblioteken. En kommun kan, om man lever upp till samtliga kriterier, få med flera skolbibliotek på listan. Även där brukar det bli uppmärksamhet i olika medier.

     
Det kostar inte skjortan att satsa på skolbibliotek, man kan göra mycket med de medel som redan finns. Det gäller bara att se till att det finns en genomtänkt plan som är målinriktad. Vinsterna är betydligt högre än kostnaderna!

torsdag 10 april 2014

Är lite trött på Björklunds tjat…

…om datorspelande barn och ungdomar. 

I lördags så lyssnade jag på Junior i P4 där Mohammad och Alexandra ställde frågor till utbildningsministern. Vad säger han om och om igen som enda argument för sjunkande resultat i skolan? Att barn och ungdomar spelar dataspel och inte pluggar. De måste avstå från att spela dataspel. Suck.
     Favoriten i intervjun är när Alexandra säger att många elever pluggar jättehårt, varför få vi aldrig något beröm och Jan Björklund svarar: ”Öööööööööö……” Sedan börjar han snabbt prata om att för många elever väljer att spela dataspel och inte pluggar. Lite väl enkelspårig va?
     
Det jag nu undrar är om dataspelande är den enda aktivitet som gör att resultaten i skolan sjunker. Om vi hypotetiskt plockade bort samtliga dataspel, skulle då automatiskt alla elever börja plugga? Är det lösningen som Jan Björklund har att komma med?
     På skolan där jag arbetar (en gymnasieskola så elevernas resultat ingår inte i PISA) så har vi bland annat två NIU utbildningar och en hockey inriktning. Eleverna som går där har tidiga träningar innan skolan börjar och sena träningar efter skolan. Eleverna har matcher under läsåret (bortaplan och hemmaplan) och tävlingar. Det har inte gjorts någon anpassning vad gäller längden på deras utbildning utan de ska på tre år hinna lära sig lika mycket som sina klasskompisar. Hur många som läser detta tror att de har lika mycket tid att göra läxor och plugga hemma som klasskompisarna? Men detta är inget problem för Jan Björkund. Sport som aktivitet stör inte pluggandet?
     Jag har även bokslukande elever på skolan. De som läser böcker som underhållning, helt frivilligt. Som kommer till mig och säger att de läst ut boken i natt, att de somnade vid 4-tiden. Att de inte kunde sluta läsa boken för den var så bra. De eleverna väljer antagligen bort pluggandet lika mycket som de dataspelande ungdomarna. Men det är inget problem. (Nu tycker ju jag personligen att det är väldigt trevligt med bokläsande ungdomar som jag kan prata böcker med.)
     Jag har även träffat på elever som haft det svårt i engelskan. Knappt tagit sig igenom kursen och verkligen hatat att prata engelska. Sen har de börjat med onlinespel och lärt känna människor från olika länder som spelar samma spel. För att kunna snacka med varandra så är det engelska som gäller. Nu känner sig dessa elever säkrare på engelska och någon har t o m bestämt sig för att plugga vidare med Engelska 6. Allt på grund av dataspelande. (Okej, onlinespelande.) 

Vad vill jag då ha sagt med detta? Dataspelande elever är inte de enda som inte pluggar. Problemet med sjunkande resultat är ett komplext problem. Dataspel (onlinespel) är inte enbart av ondo. Liksom sport inte enbart är av godo. 

Det finns fullt av elever som verkligen pluggar och gör allt som de blir tillsagda av sina lärare att göra. Som är fullt fokuserade på skolan och som verkligen satsar allt på att få bra resultat. Bland dem finns dataspelande, onlinespelande, bokläsande och sportintresserade (you name it) elever som kan kombinera sina intressen med skolans krav. Elever har nämligen rätt till fritid, tid där de kan göra vad de vill (bara det är lagligt). 

Jan Björklund borde bli lite mer nyanserad. Är han verkligen intresserad av att finna en lösning på det här med sjunkande resultat i skolan så kan han börja med att titta på forskning om skolan. Skolan ska ju vila på forskning och beprövad erfarenhet, inte på vad en utbildningsminister tycker.


Länk till intervjun med Jan Björklund i Junior i P4. ca 2.35 minuter in reportaget.