Favoriten i intervjun är när Alexandra säger att många elever pluggar jättehårt, varför få vi aldrig något beröm och Jan Björklund svarar: ”Öööööööööö……” Sedan börjar han snabbt prata om att för många elever väljer att spela dataspel och inte pluggar. Lite väl enkelspårig va?
På skolan där jag arbetar (en gymnasieskola så elevernas resultat ingår inte i PISA) så har vi bland annat två NIU utbildningar och en hockey inriktning. Eleverna som går där har tidiga träningar innan skolan börjar och sena träningar efter skolan. Eleverna har matcher under läsåret (bortaplan och hemmaplan) och tävlingar. Det har inte gjorts någon anpassning vad gäller längden på deras utbildning utan de ska på tre år hinna lära sig lika mycket som sina klasskompisar. Hur många som läser detta tror att de har lika mycket tid att göra läxor och plugga hemma som klasskompisarna? Men detta är inget problem för Jan Björkund. Sport som aktivitet stör inte pluggandet?
Jag har även bokslukande elever på skolan. De som läser böcker som underhållning, helt frivilligt. Som kommer till mig och säger att de läst ut boken i natt, att de somnade vid 4-tiden. Att de inte kunde sluta läsa boken för den var så bra. De eleverna väljer antagligen bort pluggandet lika mycket som de dataspelande ungdomarna. Men det är inget problem. (Nu tycker ju jag personligen att det är väldigt trevligt med bokläsande ungdomar som jag kan prata böcker med.)
Jag har även träffat på elever som haft det svårt i engelskan. Knappt tagit sig igenom kursen och verkligen hatat att prata engelska. Sen har de börjat med onlinespel och lärt känna människor från olika länder som spelar samma spel. För att kunna snacka med varandra så är det engelska som gäller. Nu känner sig dessa elever säkrare på engelska och någon har t o m bestämt sig för att plugga vidare med Engelska 6. Allt på grund av dataspelande. (Okej, onlinespelande.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar