tisdag 12 augusti 2014

Creative commons - Hur använder man det?

I mitt arbete som skolbibliotekarie så får jag frågor angående upphovsrätten, vad är det som gäller på nätet. Får man använda bilder som man hittar hur som helst? Det är både lärare och elever som frågar.
Jag har tipsat om Creative Commons, pratat lite om vad det är och varför det är bra.

Dock har Creative Commons inte slagit igenom här på min arbetsplats. Antagligen är det så att det olagliga sättet är så enkelt så många inte ens tror att det ÄR olagligt. För i sanningens namn så har ju lärare allt sedan kopieringsmaskinen kom in i byggnaden kopierat, bearbetat och spridit upphovsrättsskyddat material.

Men det är viktigt att lära sig att vara laglig. Vem vill att ens egna verk sprids vind för våg utan att kunna kontrollera det hela? Har man tagit en snygg bild som man vill visa upp så ska man inte få skylla sig själv om den bilden sprids vidare och bearbetas utom ens kontroll. Vi behöver lära oss hur man är laglig på internet.

Genom att lära sig Creative Commons olika licenser och hur man använder dessa på ett enkelt sätt så kan vi bli mer laglydiga på nätet. Det är inte svårt att lära sig grunderna, det känns bara krångligt innan man lärt sig. Ett enkelt sätt att lära sig är att gå .SE/webbstjärnans kurs Så använder du Creative Commons-material 


http://kurs.webbstjarnan.se/kurs/creative-commons/

måndag 11 augusti 2014

Kurs i källkritik


Äntligen tog jag mig tid, samt hade orken, att göra .SEs kurs i källkritik. Att vara källkritisk, att förstå att man behöver vara det i alla slags sammanhang är av otrolig vikt. Man behöver uppdatera sig och fortsätta att öva sig så att man håller dessa kunskaper vid liv. Så efter en sommar av ledighet ansåg jag att det var dags.

Utvilad satte jag mig vid datorn och genomförde kursen (lite snabbt, jag erkänner). En bra kurs, både för den som inte tidigare jobbat med källkritik och för den som vill fräscha upp sina kunskaper och bygga på dem.



Men jag fick i alla fall godkänt (93%) och behövde inte göra om något av proven,
trots att jag var lite distraherad. 

måndag 19 maj 2014

Flipped Classroom - det omvända arbetssättet av Daniel Barker

En liten bokrecension.

Daniel Barker är gymnasielärare i matematik och fysik på Norra Real i Stockholm. 

Första meningen i förordet redogör vad boken handlar om: 
”Den här boken handlar inte om digitala verktyg eller webben i undervisningen, den handlar om elevers lärande och lärarens roll.” 

Daniel Barkers drivkraft är att undersöka hur tekniken kan hjälpa till i det livslånga lärandet. Hur elevernas kunskaper kan bli till verktyg för att förstå världen utanför skolan. Och han säger redan i förordet att Flipped Classroom inte är en mirakelmetod, en enkel lösning som kommer att förändra allt.

Den här boken blev en ögonöppnare för mig. Flipped Classroom, eller det flippade klassrummet som det ofta benämns på svenska, är inget nytt begrepp för mig. Men Daniels tankar bakom användandet av Flipped Classroom gjorde att jag fick fullt av aha-upplevelser. Jag är ju själv inte lärare så min erfarenhet av undervisning är som elev (förutom de föreläsningar jag själv håller i som skolbibliotekarie, men de räknas inte riktigt).

Att få läsa den teoretiska grunden och de beprövade erfarenheterna som resulterade i användandet av Flipped Classroom ger en stabil grund till Daniels användandet av metoden. Varför han började fundera på inlärningssituationen, vad han såg för resultat och hur det kom sig att det blev så. Dessa frågor tror jag många, förhoppningsvis alla, lärare funderar på. Sedan att fortsätta att söka efter en förändring, ett ändrat arbetssätt och hur det ska se ut. Det är modigt. Och tidskrävande. För som han skriver:
”Den första filmen som var tänkt att användas på detta sätt tog nästan fyra timmar att göra - och blev fem minuter lång!” (s. 34) 

Det här är ingen instruktionsbok som man bara följer. Den här boken berättar om Daniels funderingar kring elevers lärande och hans roll som lärare. Var de lektioner där han gick från klassrummet fylld av eufori de bästa lektionerna för eleverna? Vad lär sig eleverna egentligen och vem lär sig mest på lektionerna, han eller eleverna? Läsaren får själv ta till sig det som är relevant för hen. Vad är den sugen att prova på?

Daniel tar upp hur han tänker i sitt användande av Flipped Classroom, men även vad eleverna tycker och tänker. Når man alla elever? Nej, självklart inte. Blir det en ökad individualisering eller inte? Även om man inte vill prova på Flipped Classroom så är hans frågor relevanta, de är relevanta för all undervisning, hur den än ser ut. 
Han lugnar även de som har farhågor om att man genom Flipped Classroom kan rationalisera bort läraren eller öka klassens storlek med att säga att då har man helt missat poängen och vinsterna med metoden.

Den stora frågan är kanske om eleverna verkligen lär sig mer via Flipped Classroom. Daniel skriver att det ännu inte finns någon forskning angående detta, men han svarar själv att det i så fall snarare beror på vad man gör av lektionerna än filmerna i sig. Lärarens roll och funktion minskar inte i och med denna metod, kanske det snarare är så att den ökar.


Jag hoppas att många lärare tar och läser denna lilla, men ack så goda, bok. Den gav mig fullt av idéer och tankeställare och en ökad förståelse för Flipped Classroom.

Men jag hoppas även att rektorer läser denna bok och får en förståelse för vad Flipped Classroom innebär och vilka vinster som kan göras med rätt förutsättningar. För att ändar på arbetssätt tar tid och kräver mer tid i anspråk. 

torsdag 24 april 2014

Man tar det steg för steg.

Jag vill mycket i mitt arbete. Jag vill känna att när treorna tar studenten så har de koll på hur de gör bra informationssökningar, hur de tänker källkritiskt inte bara när de gör skolarbeten utan även när kompisar snackar eller de läser något på sociala medier eller tidningar. Men för att detta ska bli verklighet måste ett bra samarbete med lärarna förverkligas. Vilket inte är enkelt, även fast ambitionen nu finns där hos både lärare och mig.
Hur skapar man ett samarbete när man börjar från grunden? Det gäller att få in en fot först. Ett första steg. Hur gör man detta? I mitt funderande kom jag fram till att hålla föreläsningar om informationssökning och källkritik antagligen var det enklaste steget. Det involverade inte så mycket samarbete, endast att få till en tid att komma in i klassrummet och sen köra på! 

Nu kanske ni som jag läst forskning som visar på att engångsföreläsningar inte ger någon effekt på kunskapen om informationssökning eller källkritik. Men det är ett bra första steg in i ett samarbete. Förhoppningsvis är läraren i klassrummet när du håller föreläsningen och kan då få en inblick i vad du har att erbjuda. Det kan förhoppningsvis bli en aha-upplevelse för läraren. 

Så mitt tips om du vill påbörja ett samarbete med lärarna, se till att du får komma och hålla en föreläsning i t ex informationssökning och källkritik. Sedan kan man börja på att fundera på steg två som leder i riktning mot ditt mål. För målet måste du också ha klart för dig. I mitt fall är det att utveckla ett tydligt och självklart samarbete med lärarna i informationssökning och källkritik. Ett samarbete där jag som gymnasiebibliotekarie är självklar att ha med i klassrummet när eleverna ska söka efter material på egenhand. Samt att jag är med redan i planeringen av uppgiften. Från start till mål.


Hur är det då med att det inte blir någon direkt effekt på elevernas kunskap vid en engångsinsats? Det beror på hur man ser på saken. En effekt som jag såg var att eleverna en tid efter föreläsningen kom till mig i biblioteket och ställde mer genomtänka frågor angående källkritik och informationssökning. Ögonen hade öppnats lite mer, de såg alternativ till en viss sökmotor. Det är i alla fall ett första steg mot vidare kunskap för eleverna. 

måndag 21 april 2014

Hur ska elever och lärare kunna utnyttja din kompetens om de inte vet vad du gör?

Vad vill jag som gymnasiebibliotekarie? Jag vill hjälpa till med att utbilda eleverna i källkritik och informationssökning. Det är två områden som jag brinner starkt för, där jag tror att jag kan komplettera lärarnas kunskap. (Jag vill självklart mer än så, men dessa områden är  prio ett för mig.)
Hur går det då med detta? Min ambitionsnivå hög, men att få till det rent praktiskt är inte helt enkelt. Första problemet är (förutom att tro på sig själv) att förmedla min kunskap till lärarna. Hur ska lärarna veta vad jag vill och vad jag kan om jag inte berättar det för dem. De kan inte läsa mina tankar. De är även fullt koncentrerade på sitt eget arbete så de har inte tid att fundera på mitt, vad jag kan.

Jag är nu för tiden med i ett programlag så jag valde att hålla ett ”brandtal” på ett av mötena. Det gav resultat. Jag blev snabbt inbjuden att hålla föreläsningar om källkritik och informationssökning inför att klasser skulle sätta igång med arbeten. 

Ett annat sätt var att skriva in i handlingsplanen för skolbiblioteket att jag skulle ha föreläsning för alla treor inför gymnasiearbetet. Så jag tog kontakt med varje handledare och bokade tid. Ingen sa nej utan samtliga var glada för initiativet. 


Men jag nöjde mig inte där. Efter att ha låtit lärarna vila lite, man vill ju inte bli för tjatig, så såg jag till att få lite tid på en lärar APT. Rektorn visste inte riktigt vad jag hade för plan, så det gällde att ta chansen. Gjorde en snygg keynote (gällde ju att imponera med mer än det talande ordet) och satte igång och talade om visionen för skolbiblioteket. Nu var ju alla samlade, skolledning och de flesta av lärarna! Nu kan nästan ingen på skolan hävda att de inte vet vad skolbibliotekarien vill och vad ambitionen och visionen ligger. 

onsdag 16 april 2014

Satsning på skolbibliotek, det behöver inte kosta skjortan

Kan man satsa på något utan att det kostar pengar? Ja och nej. Men finns viljan och lite befintliga resurser kan man i alla fall försöka åstadkomma något bra av situationen. 
Att fundera och skriva en handlingsplan för det enskilda skolbiblioteket inbegriper ingen extra kostnad. Det kan utföras under arbetstid (det kommer säkert även att funderas kostnadsfritt på fritiden med). Att även ta en översikt över kommunens samtliga skolbibliotek ingår i biblioteksplanen för hela kommunen. Kanske kan man samordna skrivandet av handlingsplanerna så man får en kontinuitet och en överblick på vad skolbiblioteken förväntas göra. Något att tänka på inför nästa års revidering av kommunens biblioteksplan, om det inte redan är gjort. 

Utarbeta en plan från förskola till och med gymnasiet där det står vad eleverna förväntas lära sig om bok- och bibliotekskunskap för varje läsår. Sådana planer finns redan i kommuner runt om i Sverige. Har ni inte redan gjort det ligger ni efter. I de lägre årskullarna handlar det kanske mest om att introducera barnen till biblioteket och få igång nyfikenheten kring böcker. Man kan ha bokprat i skolbiblioteket. Varje klass kan ha schemalagd tid i skolbiblioteket och då ensam få vara där. För de äldre barnen/ungdomarna blir fokus mer på informationssökning och källkritik. Lära dem hur man hittar bra källor, hur man granskar källorna så man vet att de är bra. Lär dem olika söktekniker och fler ställen där man hittar information. 

Kommunens skolbibliotekarier, samt annan personal som har del av sin tjänst i biblioteket, kan ha gemensamma möten och diskutera hur man inom kommunen får till en bra skolbiblioteksverksamhet. Ge idéer och tips till varandra för att utveckla verksamheten på den egna skolan. För ett skolbibliotek är mer än ett rum med böcker, det är en levande verksamhet. 

Vad vinner man på detta? Genom att ha en uttänkt plan att arbeta efter från förskoleålder och uppåt som gäller på samtliga skolor i kommunen kan elever i kommunen få en likvärdig utbildning i bok- och bibliotekskunskap samt väcka läslusten hos fler elever. Genom att ha en handlingsplan för skolbibliotek som en del i skolans utvecklingsarbete och arbeta målinriktat, samt ha en dokumenterad pedagogisk verksamhet och ett skolbibliotek som är tillgängligt för elever med särskilda behov kan man även nominera skolbiblioteket till Årets skolbibliotek! En utmärkelse som Nationella skolbiblioteksgruppen delat ut sedan 1994. Vinnaren uppmärksammas i olika medier runt om i landet och skolbibliotekarierna kan bli inbjudna att föreläsa och berätta om sin verksamhet på olika konferenser. 

Man kan  även, förutsatt att DIK även nästa år utnämner skolbibliotek i världsklass, nominera skolbiblioteken. En kommun kan, om man lever upp till samtliga kriterier, få med flera skolbibliotek på listan. Även där brukar det bli uppmärksamhet i olika medier.

     
Det kostar inte skjortan att satsa på skolbibliotek, man kan göra mycket med de medel som redan finns. Det gäller bara att se till att det finns en genomtänkt plan som är målinriktad. Vinsterna är betydligt högre än kostnaderna!

torsdag 10 april 2014

Är lite trött på Björklunds tjat…

…om datorspelande barn och ungdomar. 

I lördags så lyssnade jag på Junior i P4 där Mohammad och Alexandra ställde frågor till utbildningsministern. Vad säger han om och om igen som enda argument för sjunkande resultat i skolan? Att barn och ungdomar spelar dataspel och inte pluggar. De måste avstå från att spela dataspel. Suck.
     Favoriten i intervjun är när Alexandra säger att många elever pluggar jättehårt, varför få vi aldrig något beröm och Jan Björklund svarar: ”Öööööööööö……” Sedan börjar han snabbt prata om att för många elever väljer att spela dataspel och inte pluggar. Lite väl enkelspårig va?
     
Det jag nu undrar är om dataspelande är den enda aktivitet som gör att resultaten i skolan sjunker. Om vi hypotetiskt plockade bort samtliga dataspel, skulle då automatiskt alla elever börja plugga? Är det lösningen som Jan Björklund har att komma med?
     På skolan där jag arbetar (en gymnasieskola så elevernas resultat ingår inte i PISA) så har vi bland annat två NIU utbildningar och en hockey inriktning. Eleverna som går där har tidiga träningar innan skolan börjar och sena träningar efter skolan. Eleverna har matcher under läsåret (bortaplan och hemmaplan) och tävlingar. Det har inte gjorts någon anpassning vad gäller längden på deras utbildning utan de ska på tre år hinna lära sig lika mycket som sina klasskompisar. Hur många som läser detta tror att de har lika mycket tid att göra läxor och plugga hemma som klasskompisarna? Men detta är inget problem för Jan Björkund. Sport som aktivitet stör inte pluggandet?
     Jag har även bokslukande elever på skolan. De som läser böcker som underhållning, helt frivilligt. Som kommer till mig och säger att de läst ut boken i natt, att de somnade vid 4-tiden. Att de inte kunde sluta läsa boken för den var så bra. De eleverna väljer antagligen bort pluggandet lika mycket som de dataspelande ungdomarna. Men det är inget problem. (Nu tycker ju jag personligen att det är väldigt trevligt med bokläsande ungdomar som jag kan prata böcker med.)
     Jag har även träffat på elever som haft det svårt i engelskan. Knappt tagit sig igenom kursen och verkligen hatat att prata engelska. Sen har de börjat med onlinespel och lärt känna människor från olika länder som spelar samma spel. För att kunna snacka med varandra så är det engelska som gäller. Nu känner sig dessa elever säkrare på engelska och någon har t o m bestämt sig för att plugga vidare med Engelska 6. Allt på grund av dataspelande. (Okej, onlinespelande.) 

Vad vill jag då ha sagt med detta? Dataspelande elever är inte de enda som inte pluggar. Problemet med sjunkande resultat är ett komplext problem. Dataspel (onlinespel) är inte enbart av ondo. Liksom sport inte enbart är av godo. 

Det finns fullt av elever som verkligen pluggar och gör allt som de blir tillsagda av sina lärare att göra. Som är fullt fokuserade på skolan och som verkligen satsar allt på att få bra resultat. Bland dem finns dataspelande, onlinespelande, bokläsande och sportintresserade (you name it) elever som kan kombinera sina intressen med skolans krav. Elever har nämligen rätt till fritid, tid där de kan göra vad de vill (bara det är lagligt). 

Jan Björklund borde bli lite mer nyanserad. Är han verkligen intresserad av att finna en lösning på det här med sjunkande resultat i skolan så kan han börja med att titta på forskning om skolan. Skolan ska ju vila på forskning och beprövad erfarenhet, inte på vad en utbildningsminister tycker.


Länk till intervjun med Jan Björklund i Junior i P4. ca 2.35 minuter in reportaget.


måndag 10 februari 2014

Hur gör man för att hänga med?

Detta är en förkortad version av min slutuppgift för Dalakompetens kursen Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser. Den knyter även an till Det digitala skollyftet.

Dagens samhälle förändras snabbt. Utvecklingen kan ibland kännas skrämmande snabb. Hur ska man göra för att hänga med? Det är en fråga som jag tror många ställer sig. Kanske känns det som att tåget redan har gått och själv står man kvar på perrongen. Hur ska man då göra för att komma ikapp? Finns det något expresståg som man kan hoppa på? Mitt svar på den frågan är att skapa ett Twitter-konto.
     Genom att ha ett konto på Twitter och följa olika personer, organisationer och hashtags får jag snabbt reda på när viktiga rapporter som rör skola och skolbiblioteks släpps, jag hänger med i vad som för tillfället är den aktuella debatten, jag har ett utvidgat kollegie där vi utbyter idéer med varandra, ställer frågor, delar med sig av olika verktyg och arbeten m m.

Som skolbibliotekarie har jag ett ensamt arbete. Jag har ingen bibliotekariekollega på samma arbetsplats, det finns inte ens en annan gymnasiebibliotekarie i kommunen. Avsaknaden av kollegor bidrog till att jag hade svårt att forma mitt arbete. Jag hade idéer och funderingar men ingen att diskutera med vilket gjorde det svårt att veta om jag var på rätt spår. För att fortsätta att utvecklas behöver man kollegor, man behöver dela med sig av sina funderingar och få veta hur andra tänker.
     Men man behöver inte vara ensam i sin yrkesroll för att känna sig ensam. Är man en lärare som håller sig i framkant vad gäller den digitala utvecklingen så kan man tyvärr känna sig ensam på sin arbetsplats. Man är den som delar med sig av det man provat och läst om, men man får inget tillbaka från andra på arbetsplatsen. Då är Twitter ett redskap för detta. ”Sharing is caring” är ett uttryck som ofta används, och Twitter är ett användbart verktyg för just detta. Där kan man skapa sig ett utvidgat kollegium (det utvidgade kollegiet är ett begrepp som Ann-Marie Körling myntat http://www.digitalaskollyftet.se/upplagg/aktiviteter/item/vecka-1-anne-marie-korling 20131225). Genom att samtala, diskutera och kritiskt granska tillsammans med andra kollegor och utbyta synsätt sker utveckling.

Det talas även mycket om det livslånga lärandet, att vi idag aldrig är färdigutbildade. EU fastställde 2006 åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande där digital kompetens är en av dessa. Definitionen av digital kompetens inbegriper bland annat att man säkert och kritiskt kan använda informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och att använda kommunikationsteknologin för att samarbeta. (Hylén, s. 86)

Den snabba utveckling som sker kräver mycket av den arbetande individen. Det gäller att vidareutveckla sig, att få kompetensutveckling och fortbildning för att kunna hänga med i sin samtid. Mycket av detta faller på rektorerna och skolans ledning. Men, inte allt. Precis som Edward Jensing skriver i sin blogg, så har man som medarbetare en skyldighet att hänga med i den kunskapsutveckling som sker. Detta gäller självklart i det ämne man undervisar i men även inom det digitala området. (http://edwardochskolutvecklingen.blogspot.se/2013/10/fortbildning-till-dods.html 20131225) 
     I läroplanen för gymnasiet står det bland annat att det är skolans ansvar att varje elev efter avslutat utbildning ska ha kunskap i att använda modern teknik för kunskapssökande, lärande och kommunikation. (Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, s. 10. Kortad länk till webbversionen på Skolverkets sida http://bit.ly/1d63OTK 20131231) Vad som är intressant är att det även står att eleven ska vara medveten om att alla yrken förändras i takt med den tekniska utvecklingen och förstå behovet av personlig utveckling i yrket (Läroplan, s. 14) Något som skolans yrkesverksamma personal själva måste förstå och ta till sig.

Det informella lärandet är lika viktigt som det formella lärandet. I och med den snabba utvecklingen vad gäller digitala verktyg som ständigt pågår så hinner det formella utbildningssystemet inte med. Här är det informella lärandet, kollegor som hjälper och delar med sig till varandra, det lärande som hänger med i utvecklingen. Och skapar utveckling.

Den digitala revolutionen som pågår har inneburit radikala förändringar i samhället, förändringar som kommer att fortsätta. Denna digitalisering har ännu inte i stor utsträckning påverkat undervisningssituationen, men det är på gång. (Hylén, s. 109) Detta innebär att det verkligen inte är försent att hoppa på tåget. Men det är dags att göra det nu. Genom att ha ett Twitter-konto har man möjlighet att följa med i utvecklingen, både vad gäller var skolan, skolbiblioteks- och läraryrket är på väg.

Så hur kommer man igång med Twitter? Först måste man skapa sig ett konto. Hur man gör detta kan du se här: http://www.youtube.com/watch?v=mfA359nXejg (Utseendet på sidan har förändrats men hur du gör är samma.) Vill du veta om hur det ser ut inne på Twitter kan du se denna film http://www.youtube.com/watch?v=x1c5TOqNWdA. En annan film som beskriver vad Twitter är hittar du här: http://ikt.du.se/kortkurs/media/7023mali.mp4 .
     Vilka är då intressanta att följa? Hashtagen #skolbib används av olika skolbibliotekarier. Man kan även titta på vilka som följer eller följs av @skolbibliotek. Om du vill använda Twitter i egenskap av lärare så kan du via den här länken kan du se vilka som är med i Skollyftet https://twitter.com/Skollyftet/lärare/members . Där finns lärare som är intresserade av att utveckla skolan och sig själva. Sedan så finns det en hashtag, #skolchatt, som används varje torsdag kl 20.00 där olika ämnen diskuteras. Du behöver inte vara inloggad precis då utan kan dagen efter titta vad som skrevs med hashtagen. Om du skulle vilja delta i chattandet men känner dig osäker då hittar du hjälp här http://skolchatt.wikispaces.com/skolchatt-manual (20131230) där finns även länkar till en twitterskola.

Det som är bra med Twitter är att man inte behöver vara inloggad hela tiden. Det behövs endast 10 minuter om dagen då du snabbt tittar igenom ditt Twitterflöde och ser vad som skrivits och om du hittar något intressant. Det kan du göra när du behöver en liten paus. Du behöver inte skriva något själv. Du kan bara sitta där och ta del av andras idéer och tankar om du vill.

Allting verkar svårt och komplicerat innan man lärt sig. Men du har lyckats lära dig väldigt mycket under årens lopp så ta nu och lär dig detta. Jag hoppas att vi möts på Twitter.

söndag 5 januari 2014

Öppen uppgift (8)

Planera för ett ”projekt på plats” som omsätter några av dina kunskaper från kursen med elever, kollegor eller andra i din lokala närmiljö.

Att utveckla samarbeten på arbetsplatsen är något jag strävar efter, framför allt under det senaste året. Att försöka se vilka möjligheter som finns. Vilka kompetenser har jag? Hur kan jag använda dem i mitt arbetsliv och i ett samarbete? Vad behöver elever och lärare hjälp med där jag kan bistå? Har de funderat på detta själv? Kan jag få dem att fundera på detta? Frågorna och funderingarna är många och utan dem kommer man ingenstans. För utan frågor inga svar.

För att försöka få igång samarbete och få svaren på frågorna ska jag när terminen börjar ta och dela med mig av mina tankar till det programlag som jag sitter med i. Jag har suttit med där i en och en halv termin och lyssnat på lärarna, på hur de tänker och vad de vill. Nu är det deras tur att lyssna på mig, lite grann i alla fall. Förhoppningsvis kan vi tillsammans utveckla ett samarbete i en bestämd form. Att hitta ett samarbete med att använda de digitala verktyg som finns kan bli lite svårt dock.

Men, jag kan försöka hitta tillfällen, kanske informellt vid kaffebordet där jag delar med mig av de digitala kunskaper jag har. Jag kan dela artiklar om hur andra lärare arbetar och samarbetar med digitala verktyg. För jag tycker att det är väldigt viktigt att införliva det nya i arbetet i skolan. Dels står det i GY11 samt så är digital kompetens en av nyckelkompetenserna som EU tagit fram som del av det livslånga lärandet.
     Jag kan även visa eleverna hur man kan använda olika verktyg, dels lära dem bland annat hur Wikipedia fungerar. Som gymnasiebibliotekarie försöker jag att få tillfällen att lära ut källkritik och informationssökning. I detta försöker jag få dem digitalt förberedda för livet efter gymnasiet, oavsett om det för vidare studier eller ut i arbetslivet. Så de kan använda de digitala verktyg som är användbara för dem i framtiden.

Så jag kommer att jobba vidare, visa varför en skolbibliotekarie har en viktig roll i skolan och jobba vidare för att hitta/skapa nätverk där skolbibliotekarier kan hjälpa och inspirera varandra. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta visa upp mitt digitala arbete på TeachMeetMitt (tränger mig in lite varstans).
     Jag kommer att fortsätta att Twittra, hålla kontakt, dela information och tankar och hålla mig uppdaterad. Lägga ut presentationer jag är nöjd med på SlideShare och leta efter andras presentationer för inspiration. Arbeta vidare med min andra blogg (som har legat lite på is) FlippaSkolbiblioteket där jag samlar länkar till digitalt material i informationssökning, källkritik och upphovsrätt.

onsdag 1 januari 2014

Öppen uppgift (?)

"Genomför samarbete/utbyte online så att det finns en url till det."

Det är som jag skrev i mitt senaste inlägg inte så lätt. Så jag, lite snabbt, sammanställde istället samarbetsmöjligeheter som redan nu finns. Där man kan fråga om hjälp, dela med sig av lyckade projekt man genomfört i sitt eget skolbibliotek, utbyta idéer m m.

Det finns säkert fler ställen som jag inte kommer på just nu (två fb-grupper kommer ifrån Cilla Dalén) därför lämnar jag dokumentet öppet för kommentarer. Anledningen till att det blev kommentarer? Jag har inte ställt in något google dokument så och jag är nyfiken att se hur det blir. Man måste ju testa. http://bit.ly/KkxGVh

Man kan enkelt säga att mina mål och syfte med denna kurs inte har kunnat uppnås, men jag tror nog att det kommer att gå. Bara långsammare än vad jag önskar. Men då finns mer tid till reflektion, att grunna på vad man vill, hur detta kan ske och för- och nackdelar med användandet av olika digitala verktyg. Att saker går långsammare än vad man önskar kan i slutändan vara till ens fördel. Genomtänkta projekt tenderar att vara längre än snabbt ihopsatta. Att tänka är inte en nackdel. :-)